Mitt nyår!

Oj, jag ska se om jag kan sammanfatta mitt nyår...

Igår på dagen rullade det på som vanligt.
Vid 20-tiden ringer Christian, Richards brorson, och frågar mig om jag vet vem som äger två boxrar, vilket jag inte gör. Christian och Richard är på väg hem från jobbet och har stött på dessa två st frusna vovvar på vägen.
Eftersom hundarna var så rädda så fick dom inte med sig dom i bilen.
När Richard kom hem så stack jag, Milla och Tim iväg för att leta hund! Utrustad med koppel och blodpudding.
När vi kom ner till vägen mötte vi min ena granne och hon berättade att hundarna var vid en gård där ägarna inte var hemma. Vi åkte dit och gick in på gården och hittade två frusna och rädda tjejer. Den ena större tiken ville så gärna komma fram men vågade inte. Kastade lite blodpudding till henne och hon mumsade i sig den men vågade inte komma längre fram.

När vi varit där i ca 20 minuter och försökt att locka på dom så fick vi ge upp. Då hade dom sprungit bort från gården och jag var rädd att dom skulle springa ifrån varandra också.

När vi åkte därifrån mötte vi en bil som stannade och frågade om jag var Ullis och det är jag ju så jag klev ur bilen och mötte en skärrad matte. Hundarna hade varit hemifrån i över 6 timmar! Hon började ropa på vovvarna men inga hundar dök upp...
Nu närhon visste att dom var där så började vi att rulla hemåt. Tänkte att vi inte gör så mkt nytta eftersom hundarna var rädda för oss.
När vi nästan skulle svänga upp på våran väg kom den äldre tiken mot oss, då var det bara att vända och leta upp matten. När vi kom tillbaka där hon hade varit så tog det kanske 30 sek så kom hunden fram. Så skönt! Vovven skämdes så mycket men var ocksp väldigt glad över att få träffa matte och komma in i en varm bil.
Vi åkte hem och efter ca 30min så fick vi ett samtal om att den andra hunden också dykt upp. Det kändes skönt att veta.

Matten var så glad över att vi hjälpte henne och sa att hon skulle ordna något som tack men det vill vi inte ha! Vi har ju egna hundar och det är såklart att man hjälper till :)


Vid 12-slaget så gick jag in för att sätta på musik så att Exigor inte skulle höra raketerna men han som är nästan döv hörde så klart ändå så jag stod inne och kickade ut genom fönstret. Kan fick se halva fyrverkerier ;)

När jag trodde att det var över så gick jag ut för att kolla att kaninerna mådde bra och det gjorde dom. Men helt plötsligt så satte det igång att smälla igen så skulle springa in och vara med Exigor, halkar på trappen och sparkar upp en hål i dörren...(dörren nere) Tur att jag inte gjorde illa mig i all fall men hur snyggt är det med ett hål i dörren.

När det till slut slutat att smälla så knatar jag ut igen. Resten av gänget hade gjort upp eld och satt runt den och mös. Två av vovvarna hade fått komma ut. (Maggie och Zelda) Helt plötsligt hör vi hur ena fyrverkeriet börjar att fräsa och alla springer åt alla håll. Det smäller och sprakar överallt på marken och jag får tag i Zeldas rep och försöker att dra med henne bakom granarna men ramlar ner i ett dike och slår i knät... Zelda hamnade i alla fall bakom granarna och alla klarade sig ifrån skador förutom jag... Det var ju iaf tur det. Kunde ju ha slutat riktigt illa. Maggie, som är lite skotträdd sprang fort hem och vägrade att gå åt det hållet sen men lyckades hitta en annan väg hem.
Jag kunde inte resa mig upp själv utan fick hjälp av Richard och Ia. Och jag var den nyktra....

Exigor hade ju såklart hört smällarna så han hade börjat skälla och yla så Alice hade vaknat och var ledsen när Richard kom upp. Det var nämligen det första jag tänkte på: Nu har Alice vaknat!
Vi andra gick in till Tina och försökte att mumsa i oss lite ost men jag hade för ont så jag haltade upp till Richard och Alice. Alice hade bestämt sig för att vara vaken men vid 2 tiden somnade vi alla tre.

Idag ska vi leta upp en bra backe och åka soppåse, undra hur det ska sluta ;)

Hoppas ni haft ett bra nyår!