Idag har jag varit till läkaren och nu har jag äntligen fått medicin som är förebyggande vid migrän! Nu hoppas vi bara att jag tål den. ;)
Den här medicinen används också för att sänka högt blodtryck, att ge regelbunden hjärtverksamheten, vid darrningar och för att skydda hjärtat efter en hjärtinfarkt.
Läkaren kollade bt och det låg på 120/80. Innan hade jag gått en 15min prommis med Macho och hann inte vila, så det var ju bra.
Pulsen var bra. Så jag mår tydligen toppen!
Jag var lite påstridig och gav mig inte denna gång. Läkaren ville bara ge mig migränmedicin, som jag ska ta när jag får migrän. Men då är jag ju där jag är nu... Nu när jag får migrän ska jag ju helst ta tablett och gå och lägga mig ett tag men det funkar inte i mitt jobb...
Efter läkaren åkte jag hem. Röjde ur bilen lite medan Macho njöt av solen. Efter det åkte jag till Rimbo för att handla lite och hämta ut medicinen.
Gick in på djuraffären där för att köpa ett sele till Macho. Har varit in där några gånger och personalen har varit supertrevliga, utom idag...
Jag klev in och gick till sele/halsband/koppelhyllan men insåg att jag behövde hjälp. Svårt när det är så mycket att välja mellan ;)
Jag förklarade att jag hade en större unghund som ibland kunde dra lite och jag ville ha ett sele så halsen kunde på lite avlastning. (Han drar inte supermycket men ibland kan det bli lite för mycket för halsen tycker jag)
Han svarar då att jag ska köpa ett helstryp! Nej tack! sa jag. Jag vill ha ett sele.
Då säger han att jag ska gå en kurs! (Jag vill bara köpa ett sele!!!)
Då börjar han visa "gå-fint-sele". Nej tack! sa jag igen. Jag vill ha ett vanligt sele, som inte hämmar hans rörelser men inte trycker på halsen.
Förklarar att det är en dobarmann och att man ska akta deras halsar för ryck, det hade han aaaldrig hört talas om...
Behöver jag säga att jag inte köpte något från honom... ;)
När vi kom hem så släppte vi ut hönsen. Mysigt för de att kunna gå runt och sprätta. Macho fick jag sätta fast i långlina för att han skulle stanna kvar uppe hos mig och hönsen. ;)
Så är det ju torsdag och Alice har varit på kyrkis och då går ju jag och Macho prommis och tränar lite i Knutby.
Tyvärr fick vi inte med oss någon annan. Vi strosade runt i ungefär en timme och sen satt vi i solen i 45min. Det där med att träna passivitet är suuuupertrist tycker Macho och efter ett tag börjar han att bita mig i armarna och hoppa... DET är något som måste tränas på! Så vi hoppas på mer soliga dagar ;)
Hej Ullis...
SvaraRaderaJag förstår Din frustration över sele... MEN... på ett vis har mannen i butiken rätt. (hoppas Du inte blir sur på mig nu :-))
Om Du vill ha bort att hundarna drar i kopplet ska Du inte ha sele. (Har två dobbisar själv och har lärt mig av misstag)
Selen gör att hunden drar ännu mer och hunden får ännu mer styrka i draget med en sele än med ett stryp.
Jag har sele på hundarna NÄR de ska DRA eller gå framför mig, typ vid spår och när de ska dra en cykel eller när vi åker skidor och ska dra mig.
Själv använder jag idag dressyrhalsband på mina pärlor. Dessa halsband sitter löst då jag tränat hundarna att INTE dra när vi går promenader, så behöver jag sällan använda själva strypet.
Är det så att jag misstänker (ex vid vissa hundmöten) att mina vovvar kommer dra eller inte sköta sig... för jag upp dressyrkopplet och fäster det vid öronen... då jag har stenkoll på alla deras rörelser och de vet att sköta sig. Behöver aldrig rycka i kopplet. När vi passerat "oroligheten" släpper jag ner strypet och kan gå vidare. Inget ryck, inget fult, ingen som kommit till skada på något vis.
Min hanvovve väger modiga 50 muskelkilo och tiken väger runt 30... Det är sammantaget 80 kg muskler som ska sköta sig och jag kan inte hålla på att rycka i kopplena.
Att gå fint i koppel är en träning som jag fick ta hjälp av min uppfödare med... och har Du vägarna förbi Örebro kan jag visa hur vi gjorde. Det var 10 minuters "stilvisning" och sedan är det upp till mig att upprätthålla detta livet ut.
Dobermannpojkar är envisa starka rackare MEEEEEEN helt fantastiska.
Lycka till... och jag menar det verkligen... Du är välkommen hit om Du vill att jag ska visa.
Må gott och hoppas migränen ger sig.
//Britt
Hej Britt.
SvaraRaderaSjälva grejen var att jag bad om ett sele. Jag sa snällt "Nej tack" till kedjan. Hur många gånger vet jag inte men jag vet att jag som kund har rätt att få köpa det jag vill ha!
Provade selet dagen efter och han drog varken mer eller mindre.
Jag har fått lära mig att dobermann är känsliga i sina halsar och vill därför inte ha helstryp. Dock har jag det på utställning men endast då.
Vart har du köpt dina hundar i från?
//Ullis
Hej Ullis.
RaderaSjälvklart har kunden rätt... och det är bra att Du stod på Dig. :-)
Så bra att han inte drog mer...:-) Jag hade också sele på Snyggingen när han var liten, just för att skona halsen. MEN NU... jisses... han är stark som en oxe och om han har sele och får för sig att dra och samtidigt får för sig att INTE lyssna på mig... har jag inte en chans. Dobermannpojkar i hans storlek är URSTARKA och det ska vara mycket människa om man med muskelkraft ska orka hålla en sådan. Har därför drillat honom att gå fint bredvid mig om jag inte givit honom tillåtelse att röra sig lite friare i koppel. Kan tyckas elakt hos vissa, men vi får aldrig glömma att hundar i grunden är rovdjur och måste få regler. Nu låter det som om Snyggingen är oredig... men det är han inte... han är HELT FANTASTISK, men de tre första åren var himla jobbiga. Han är okastrerad med allt som hör till. Mycket testosteron och när han var två år, gick han in i trotsåldern och jag höll på att bryta samman. Han glömde allt... ALLT, vi lärt honom och lyssnade INTE på några kommandon över huvud taget. Jag ringde till hans pappas ägare och frågade vad jag gjorde för fel. Han skrattade och förklarade att dobermannpojkar gör så här vid två år och det tar ca ett år innan de går in för landning. Precis ett år senare... när Åke fyllde tre... hände det... "houston we have touchdown" och efter det har ett lugn infunnit sig. Han är inte valp eller unghund längre... han är en fin, mogen och fantastisk kille, som för det mesta lyssnar på oss. :-)
Jag tror att Din vovves morfar är SnyggÅkes pappa.
Åke är från kennel Sutherlands och honom köpte jag som valping.
Tanya, alias Bönan är min uppfödares avelstik som för tillfället bor hos oss. Hon har gjort det tidigare pga olika omständigheter så hon känner oss väl. Bönan är en liten flicka från Ukraina, därav kuperad svans och en HELT fantastisk liten dobermannflicka.
Snyggingen och Bönan är födda samma år och träffades första gången när de var 6-7 månader.
Ha en fantastisk söndagkväll.
//Britt