Det som jag varit så rädd/orolig för har nu hänt! Usch och fy!
I lördags var jag och Macho hemma hos min syster och vi lät hundarna hälsa på varandra. Gick superbra! Min syrra har en boxerhanne som är supersnäll. Vi lät hundarna kolla av varandra medan vi knatade runt huset minst 4 varv. Syrran har staket och grind på ena sidan huset men vid bilinfarten och en bit av ena sidan finns inget. Där höll jag lite extra koll på Macho men tydligen så var det inte där jag skulle ha haft koll på honom... Han gick genom grinden (mönstret passade perfekt för att ta sig igenom)
Ropade på Macho och han stannar till, bra tänkte jag, sen ser jag hur han får syn på något och sticker!!!
När jag kommer ut på vägen ser jag att han fått syn på ett gäng hundar med husse. Hur mycket jag än ropade och sprang åt andra hållet stod han kvar vid de andra hundarna.
Till slut fick jag gå fram och "slänga" mig på Macho... PINSAMT!!! Bad om ursäkt (redan innan jag fick tag på Macho så förklarade jag att han bara var en bebis ;) för att ägaren till de tre hundarna inte skulle bli orolig) Ägaren sa att det absolut inte var någon fara och att han själv varit där. (Det var ju skönt!) Detta är en av mina värre saker som kan hända!
Det lite roliga i det hela är att han tydligen varit med om samma sak fast då med sin schäfervalp som stack till min syrras hund.
Efter det fick Macho vara i koppel ;)
Nu måste vi träna supermycket på inkallning igen!
Efter det åkte jag till R och lämnade av Macho för jag skulle hem till min pappa som fyllde 60år. Jobbigt att ha med Macho då, i lägenhet och massa folk.
Väl hemma på kvällen sen så åkte vi ner till sjön. Alice ville kasta pinnar och jag ville att Macho skulle få testa på sjön. Det slutade med att Richard fick gå i och hämta tillbaka ena hundleksaken för Macho ville inte gå i så långt ;)
Till slut badade även Alice. Det är så mycket vass så jag vägrar att gå i där! Men de sa att det var mysigt! Jag väntar ett tag till jag!
Idag har jag tränat lite rallylydnad med Macho och det gick bra. Klippt gräs, rensat ogräs och fixat lite i rabatterna! Nu är det bara att gå ut och mata djuren sen blir det sängen!
2 dagar kvar!!!! Sen semester!
Jisses, så jag känner igen detta.
SvaraRaderaVi tränade Åke länge och väl och trodde inkallningen satt som en smäck och det gjord den. Jag lovar!!!
Vi anmälde till MH när han var 14 månader och när vi kliver ut på planen hade han glömt allt vad gäller komma när vi kallar. Jag lovar ALLT. Det var så illa att vi fick bryta MH och göra om det vid senare tillfäll.
När vi kom hem från Säffle (där första MH:t var) gick vi ut och gick. Släppte SnyggÅke-glömma-allt-vovve, och tog en lång promenad. Han kom så fort vi bara viskade ett inkall, men på brukshundsklubbens gräsplan i Säffle... passade det inte.
När han skulle fylla två år, hade jag anmält honom/oss till en lydnads 1:a. Morgonen innan provet, vaknade vi som vanligt rätt tidigt och det var något med Snyggingen. Han lyssnade inte, han löd inte, han "visade finger" åt mig HELA tiden. Jag var förtvivlad och visste inte vad jag skulle göra. Jag ringde Snyggingens pappas ägare (som är helt fantastiska) för att få lite tips. (Snyggingens uppfödare var bortrest och gick ej att nå) Pappa Valdos ägare berättade att okastrerade hanhundar av rasen dobermann (gäller även andra raser av stor modell också) går in i en tonårstrots som kan variera i graderna. Men trotsiga blir de och blir de lika mycket som Snyggingen var inne i, är det bara att lägga ner verksamheten ett tag. Stanna upp och ge dem RAMAR, MAT och KÄRLEK. Låta dem gå igenom trotsigheten i lugn och ro. "Det brukar gå över tills de fyller tre"- sa Rickard.
Vi lyssnade, vi gav RAMAR, MAT och KÄRLEK och samma dag SnyggÅke fyllde tre, gick han in för landning. Ett lugn inföll och vips kom han ihåg det vi lärt honom och han "visade inte finger längre".
Idag är han snart sex år, kommer blixtsnabbt på inkall till 99%, de övriga är dobermannens fria själ, som behöver springa ett varv innan han kommer, dessa kan jag aldrig styra över. Han är fantastisk...
Opps... det blev ett långt inlägg.
Må gott
//Britt
Tack för ditt svar! Nu ser jag ljust på framtiden igen! ;)
RaderaDet där med att visa finger har jag märkt några gånger...
Det är tur att de är underbara resten av tiden!(vissa dygn bara 5min ;) ) //Ullis